Ryssland var... speciellt!

Jag hade tänkt skriva lite nästan varje dag i Ryssland, men det gick inte. Så det blir ett enda långt inlägg nu då.

På måndagen möttes vi på Arlanda. Fem förväntansfulla svenskor, taggade till tusen. Vid mellanlandningen i Moskva satt vi och hade responssamtal för en skoluppgift - till ett glas vin. Lyx!

Vid gaten till flyget mot Nizhniy Novgorod mötte vi upp norrmännen. En tjej, tre killar och två lärare. Jag hamnade bredvid Susanne på flyget, min blivande roomie. En sådan himla rolig jänte. 24 år som jag.

När vi landade kom det ryska gänget och välkomnade oss. Olga - lärarinnan, Vlad, studenten som kunde bäst engelska och som var vår räddare i nöden inte bara en gång, Tanya, vår tolk och vän, och ett gäng till.

Vi åkte buss till vårt boende. Vi skulle bo i korridor så mycket visste vi. Vi höll tummarna för att vi inte skulle bli besvikna. Och att vi skulle ha wifi.

Oj oj oj. Det var så mycket värre än vad vi hade befarat. Det här var det vi möttes av:

Min säng

Förlåt men - jag skulle aldrig laga mat här.

Nej men så mysigt! Ett sällskapsrum...

Korridoren och rummet var väl inte så illa. Men köket... Det värsta var toaletterna. Bås, med toaletter utan sittring. Great, tack.

Här kommer bortskämda skandinaver. Vi såg nog inte så nöjda ut. Jag ville typ hem. Men jag är glad över att vara bortskämd svensk. Vad bra vi har det här hemma!
De norska lärarna fick bo på hotell.

Nästa dag var vi på universitetet på förmiddagen. Vi fick träffa representanter från de etniska och religiösa minoriteterna i Ryssland. En judisk representant, en tatar och en azerbajdzjan. De kunde ju ingen engelska så vi fick allting tolkat för oss. Och oj vad bra Ryssland är. Alla får utöva sina religioner, alla har det bra. På våra frågor fick vi politiska svar som inte svarade på det vi frågade alls. Men de har inga problem, inga alls. Ett perfekt land helt enkelt.

På eftermiddagen fick vi en rundvisning i staden, Nizhniy Novgorod. Äntligen fick vi se oss omkring! Synd på vädret bara...

Burriburr... Ungefär -10 grader och blåst.

Hela gänget! Olga i mitten. Vlad längst ut till vänster.

Som tur var hade norrmännen hittat en restaurang/bar i närheten kvällen innan där det fanns wifi!! Dit skulle vi ju såklart gå! Det blev favvostället. Kära Moloko (betyder mjölk). Øystein tänkte knacka på min och Susannes dörr framåt kvällskvisten för att fråga om vi skulle ta en grogg på grabbarnas rum före vi gick dit. Men han blev stoppad på vägen. 
   "Njet, njet, njet!"
Det var receptionstanten som kom springandes. Mama blev snart hennes framtida smeknamn. Øystein fick absolut inte gå in till något flickrum! Han lyckades få henne att knacka på istället.

Vi gick till Øysteins rum, fick en grogg. Då knackade det på. Mama. Hon pekade på klockan. Vi lovade att alldeles strax gå. Hon var uppenbarligen inte nöjd med att vi flickor vistades på pojkarnas rum.

Tur att vi hade vårt kära Moloko.

Vägen till Moloko.

Vägen hem.

När klockan slog 11 var vi tvungna att gå tillbaka. Sådana var reglerna. Vi tyckte det var helt absurt såklart. Men vi tänkte att vi samlas på grabbarnas rum igen. Jag och Susanne gick oskyldigt ditåt längs korridoren och bokstavligen sprang in genom dörren så fort Mama vände ryggen. 

Men Mama kan man lita på. Hon kom snart och knackade på. Jag, Susanne och Frida, som var de olydiga tjejerna på plats, fick lite panik och slängde oss in i garderoben. Där stod vi och höll på att spricka av skratt. Hahah, vi kände oss som 16 igen...

Lite senare gick vi ut i korridoren för att se om ytterdörren faktiskt var låst. Det var ingen trevlig känsla vi fick när vi upptäckte att den faktiskt var det. Galler på fönstren och en låst dörr från klockan 11. Snarare ett fängelse än ett studenthem?

På onsdagen skulle en buss hämta upp oss 8 på morgonen för att ta oss till en festival. Vi fick höra lite olika bud på att resan skulle ta 3 timmar enkel väg, och 3 timmar fram och tillbaka.
Resan tog 4,5 timmar enkel väg.
Det vi åkte så långt för var detta:

Minoritetsgruppen mordviner tog emot oss i sin lilla stuga. De bjöd på sång och lunch. Och mera sång.

Allt det här var oväntat för alla, även lärarna. En mycket speciell upplevelse. Vår Amanda blev utvald till en ceremoni. Hon blev utklädd och medan vi andra filmade och skrattade så dansade mordvinerna runt henne i ring och sjöng.

Till och med lokal-tv var där! Hahah... Amanda blev dubbad till ryska.
Som sagt, en väldigt annorlunda upplevelse. Härligt mottagande. Värt 9 timmar i en buss? Nja...  skulle inte tro det.




På torsdagen fick vi besöka Nizhniys journalistförbund, och Rysslands största tidningsredaktion. Hade kunnat bli otroligt intressant och relevant. Om det inte vore för att vi inte fick träffa någon journalist. På redaktionen fick vi en presentation av den högst uppsatte chefen, som berättade hur bra de var. Tidningen är ägd av staten. På väggen hängde en bild av Putin.

På eftermiddagen drog vi till universitetet igen och fick se deras nybyggda mediacenter. De fick tydligen inspiration när de var i Norge i våras. Riktigt flashigt! Jag fick prova att vara nyhetsankare ;)

Jag lär mig en fras på ryska.

Som jag såklart sätter med bravur! Eller? Who knows.

Fick höra att jag borde jobba framför tv-kameran i alla fall. Kanske det kanske!

På kvällen tänkte vi dra in till Nizhniy och festa loss lite. Jag kände mig förkyld, men efter en stunds vila var jag pepp på att låta lite vodka döda bacillerna! Den ryska lärarinnan Olga hade till och med ringt till Mama och sett till att vi inte behövde vara tillbaka förrän kl 1 på natten! Wohoo!
Vi hängde på en rockbar. Jag åt ceasarsallad, en osttallrik, drack ett glas vin, en fruktdrink, tre vodka/redbull och en tequila - för under 300 spänn! I Ryssland kommer man billigt undan.

Vi fortsatte festandet i grabbarnas rum. Där satt vi och sjöng och lekte tills klockan slog 5. Mama knackade bara på en gång för att vi lät lite mycket. Då for vi kvickt in i garderoben igen!

Susanne och jag sov istället för att åka med till Parlamentet. Det gjorde vi tydligen rätt i. De fick i princip åter igen bara höra hur bra Ryssland är.

På kvällen fick vi se Svansjön på operan!! Så fint, helt flawless faktiskt.

Kate från Ryssland, jag och Susanne. 

Efter baletten ville vi kunna äta middag, så vi frågade Olga om hon inte kunde ringa Mama igen. Men näpp, vi skulle upp så tidigt dagen efter, så det var ingen bra idé. What? Nu var vi inte ens 16 längre, snarare 10. Upprörda skyndade vi oss till en restaurang, åt snabbt och tog sedan taxi tillbaka till boendet. Vi hann precis i tid.

Ja på lördagen var det upp tidigt minsann. Klockan 6 skulle bussen ta oss till flygplatsen. Norrmännens flyg gick nästan direkt till Oslo från Moskva, men vi hade 9 timmars mellanlandning. Det var det värt. Moskva toppade hela resan! Snygg stad.

Röda torget

     

Till sist unnade vi oss ett glas ryskt mousserande vin och god mat. Sedan var det sjukt skönt att komma hem. En väldigt speciell upplevelse allt det här. Särskilt nu efteråt är jag glad och tacksam över att jag har gjort den här resan. Men rent journalistiskt och studiemässigt sett var den inte riktigt som vi hade tänkt oss och hoppats på. 

Sincever på scenen!

Igår hade vi spelning på Arena Satelliten i Sollentuna. Sjukt kul som alltid. Tack alla inblandade!

Mitt TV-inslag om proteinpulver

Påannonsen: Metro skrev förra veckan (nu förrförra) en artikel om proteinpulver. Rubriken löd att tillskottet är helt onödigt, men åsikterna går isär.
Kan det någon gång vara bra att tillsätta protein i form av shakes?

Det här var det sista TV-inslaget jag gjorde på TV-kursen, förra veckan. Långt ifrån perfekt, men kul var det! Jag kommer att sakna det mesta från kursen, men inte att släpa på kameraväskan och stativet det minsta. Vilket plågeri!

Oturshelg i London! ;)

Vilken helg! Jag och Niklas var på Hans Zimmer Revealed i London på Eventim Apollo. Vi hade en hel del otur hela helgen. För det första så blev Niklas förkyld i torsdags. Vi åkte i fredags kväll. När vi kom fram till Stansted fick vi stå i en himla lång kö vid passkontrollen. Sen var bussen försenad. Och promenaden till hotellet var längre än vad vi trodde. Vi gick kors och tvärs med en karta i handen. Vi kom fram till hotellet ungefär halv tre på natten och såg fram emot en varm dusch och lite sömn.

Men vi var inte inbokade?? Enligt Hotels.com skulle vår bokning vara garanterad, men tydligen var man tvungen att öppna kortet för europeisk betalning när vi bokade, och inte bara när vi skulle betala. Så vi hade blivit avbokade. Utan att få veta någonting. Hotels.com ska få sig en utskällning.
Vi fick ett rum i alla fall, efter någon halvtimme.

Snygg katedral utanför hotellet. St. Paul's Cathedral.

Nästa morgon ville vi ha frukost efter utcheckning. Vi hittade ett café på vår gata, men så enkelt ville vi inte ha det. Tydligen. Vi hoppades på att hitta ett fik längs Themsen istället. Det var ett misstag vi skulle få ångra...

Det här caféet skulle vi ha kilat in på med en gång...
Det är så typiskt - just när man letar efter ett café, då finns det helt plötsligt inga alls. Någonstans. 

Men efter lite regn och kolossal hunger fick vi till
slut lite mat och hemgjord lemonad. 

Promenad i Green Park.

Hittade en gullig ekorre!

Den här bilden höll på att bli SÅ bra! Tusan att den skulle vara så snabb på att hoppa iväg igen.

Rolig gås.

Mot kvällen fick vi i oss ett glas vin och en öl och kunde tagga Zimmer-konsert!!
Men när vi kom dit - så ville inte våra biljetter läsas av. Vi fick gå in på deras "Box office", så det ordnade sig, men dessa mikrosekunder när man tänkte "Nae, det här händer ju inte. Ska vi inte få gå på vår konsert?".

Men till slut så. Så jäkla bra!!

Zimmer sitter längst fram vid pianot. Han var med hela tiden. De spelade det mesta man ville höra. Gladiator, Pirates of the Caribbean, Crimson Tide, Inception, Spiderman, Lejonkungen... Underbart. Rysningar ungefär hela tiden! Saknade The Rock lite bara. Och jag tyckte inte han hade valt ut det bästa ur Batman. Men shit, vilken upplevelse!

Vi var så pass ohungriga innan konserten att vi tänkte att vi käkar efteråt. Men konserten var lite längre än vad vi hade räknat med, så när vi kom ut så började alla pubar stänga. Vi hade sett fram emot en härlig burgare. Istället blev det en liten kycklingklubba med ris och ketchup på något snabbmatställe som skulle stänga om fem minuter. De tände upp medan vi satt och åt. Ja, låt oss säga att turen inte riktigt var på vår sida den här helgen.

Tower Bridge by night. Vi fick strosa runt, ta en drink och hänga runt hela natten. Halv 3 tog vi en buss mot flygplatsen och ungefär halv 1 idag var vi hemma, lagom trötta! Men det var det ju värt såklart.